Ödets makt

Mycket kan hända med ödets makt...Att ödet har stor betydelse för vad som händer oss i vardagen, kan förmodligen ingen frångå. Vissa säger att man inte tror på ödet, men någonting finns där som gör att våra vägar möts någonstans…


Josefiné funderar kring ödet och kärlekens öde:

   Har ni tänkt på en sak? Det finns många tillfällen i livet, många stunder, många händelser som sätter sig kvar i minnet fastän det egentligen inte var något speciellt. Det var bara något som hände, utan någon anledning, utan mening och utan betydelse. Jag tror på ödet och har därför väldigt svårt att acceptera när saker sker utan någon egentlig anledning. Jag kan älska det, såklart, om det är något bra som händer, men det är ändå svårt att inse att det var något som bara hände och att det faktiskt inte betydde någonting.

Jag kan ta ett exempel: Förra sommaren träffade jag en kille. Han var söt och charmig, och just där och då blev jag säkert lite intresserad utav honom. Nästa morgon kändes det dock inte likadant. Självklart var han lika söt och charmig när vi vaknade intill varandra som han varit kvällen innan, och jag kan fortfarande tänka på honom ibland och konstatera att han är så olik andra killar jag träffat. Vi träffades en gång till, utav en slump, men utöver det har vi faktiskt inte träffats igen. Jag kände aldrig för att fixa hans nummer och ringa för att fråga honom om vi skulle ses, för även om jag kanske skulle kunna önska det så blev jag aldrig intresserad utav honom och det fanns liksom ingen anledning att ses igen.

När jag tänker på honom så kan jag le vid tanken på de gulliga saker han sa till mig och det vi skrattade åt tillsammans. Men faktum är att det är allt som finns kvar, ett minne, men det betyder ingenting. Och det handlar trots allt bara om några timmar, jag känner honom inte ens, han var bara med i mitt liv några få timmar. Säkerligen kommer jag minnas honom även om 20 år, kanske också om 40 år, för han är en sådan person som fastnar i minnet trots att det egentligen inte finns någon anledning till att jag ska minnas honom så länge.

Tanken är rätt konstig. Att jag kanske sitter där som 60-åring och plötsligt blir påmind om honom, någon jag mött i mitt liv och som lämnat ett så tydligt avtryck att jag inte kunnat glömma honom. Han har ju ingen betydande roll i mitt liv, men ändå tror jag att jag kommer minnas den där kvällen vi möttes. Och han är ändå bara en av många sådana som jag träffat bara för en kort stund, men kommer minnas för alltid. Det betyder ingenting, men jag kommer alltid att minnas det. Och därför ställer jag mig frågan; varför? Varför minns man sådant som egentligen inte betyder något? Varför minns man oviktiga händelser i livet?

Även nu kan jag minnas saker jag gjorde när jag var liten, små obetydliga händelser, men som av någon anledning har satt sig kvar i minnet. Sådant som är totalt oviktigt och som inte spelar någon som helst roll, sådant jag verkligen inte borde minnas så här långt efteråt, för att det var oviktigt. Men man glömmer det ändå inte.

Så egentligen, när jag tänker efter, så måste det nog ändå betyda någonting.   

Kärlek innehåller så mycket…


 

Att kärleken kan vara något så oerhört vackert och är en känsla som vi vill känna tillsammans med den vi älskar så innerligt, är något som du förmodligen redan känner till och har känt. Kärlek är någonting som vi ser som någonting underbart, när det väl är lyckligt, men det finns även olycklig kärlek när den inte blir besvarad. En känsla med kärlek är att det kan innehålla kärleksfull glädje och det gäller att kunna våga – och vilja visa – sin kärlek till omgivningen.

Silje Vige framförde en kärleksfull ballad i Eurovision Song Contest 1993 i Millstreet – "Alle mine tankar" – som handlar om kärlek där de älskade inte vågade eller ville visa sin kärlek till omgivningen. Oslo Fagottkor framför här en annorlunda, glädjande version av kärlekssången, lyssna och fundera på vilket kärlekscitat som blir din favorit.